Himlens nektar

Ibland får man, om än kortvarigt, en smakbit.

Som Tom

Mitt knä är som Tom Waits röst. Grusig, skavig och fullständigt nedkrökt. Men ändå helt omöjligt att vara utan. På måndag firar jag och knät åttaveckorsjubileum sedan operationen.

Slav under nervsystemet.

Det är egentligen det man är. Man kan luras att tro att funktionaliteten i kroppen är det som är avgörande för välmåendet, men se, icke. Det är nervsystemets signaler i form av smärta som styr det.

Och nu är nervsystemet igång. Amputation är nog enda lösningen. Men jag har rehabat 40 min idag. Promenad till Systemet ironiskt nog.

Blindtarm i knän?

Någon slags motsvarighet till knäets blindtarm är min tolkning. Alltså plican, den hinna som som artroskoperades bort från från mitt knä för 7 veckor sedan. Ca 50 % av mänskligheten har den. Lyckliga de som slipper. För alla vill ju vara utan plica. Eller?